Två månader senare

Vart tog den här månaden vägen egentligen? Tiden har gått superfort. Det känns som att jag börjar sakta med säkert komma in i allt mer och mer, självklart är det fortfarande en berg och dalbana, jag har skitdagar och dagar som jag känner att jag aldrig kommer glömma bort. Jag vet egentligen inte vad jag kan säga om den här månaden, innan jag åkte från Sverige var en del av mig rädd över att jag inte skulle klara det här.. läste om nån utbytesstudent som bytte familj 3 gånger under 2 månaders tid och sen avbröt programmet, jag var lite rädd över att det skulle bli jag. Sen igår när jag pratade med mamma på skype så sa hon också det att hon visste inte hur jag skulle reagera över hemlängtan och så, men att jag har klarat det ganska bra. Dessutom så nu kommer det komma Sverigebesök med jämna mellanrum så innan jag vet ordet av det är det vår. Det känns skönt att veta att mamma och pappa kommer komma och att jag har flera besök att se framimot dem här dagarna då allt känns lagomt kasst.

  Spanskan igen är ju lättare och lättare, nu ska jag inte sätta mig och överanalysera allt så där fint, men igår kom jag på mig själv att jag förstod nästan hela konservationen som sades vi matbordet.. fast det är förstås samma kväll på träningen sprang jag ut på planen när det inte alls var min tur vilket slutade med att jag fick höra "Puuuli, noooo!". Ljuva tider. Det är fortfarande en dag i taget som gäller, ta det som det kommer. Nu är det snart Madrid, pappabesök, mammabesök, kanske ett till pappabesök och däremellan basket, plugga, spanska och massa mer härliga äventyr.